Lejonmyggan

Jag såg precis en väldigt bra film. The Words heter den. Den handlar om författare.

Jag fick ett sånt sug att skriva efter jag sett filmen. Det var så länge sen jag satt ner och skrev för min egen skull. Man tappar både läs - och skrivlusten efer all studielitteratur och alla rapporter. 

 

Så jag satt mig ner för att kanske skriva en eller två rader. Men jag behöde inspiration. Vad har jag skrivit förut och hur skrev jag? 

Så hittade jag ett litet dokument som jag skrev när jag pluggade radio i Malmö. Vi skulle skriva en berättelse som hänt oss själva, för att sedan öva på att läsa in en text. Tyvärr har jag inte den inspelade vesionen men som sagt så hittade jag texten.

 

Den är aningen lökig men jag gillar det ändå. Ibland är jag faktiskt ganska duktig. Jag har inga läsare på den här bloggen så jag får skriva så. 

 

 

 

 

Länge har jag varit en bokmal men allt började på riktigt när jag var 14 år. Det var första gången som jag verkligen slukade en bok och njöt av var enda sida.

Det var Katarina von Bredow som öppnade porten för mig. Innan Von Bredow så tävlade jag mot klasskamrater om vem som läste snabbast. Vi hade en klasslista på tavlan där man skulle skriva ett sträck bredvid sitt namn för varje bok man läst. Efter en termin så kom det en ny lista. Så det gällde att läsa så många böcker som möjligt på den tiden. Det var framför allt jag och en till tjej som tävlade mot varandra.

Det var ingen rolig tävling och jag tror inte att nån av oss kom ihåg vad vi hade läst. Allt handlade om att vara snabbast. För läste man fort så var man smart.

I mina tidiga tonår så spenderade jag mycket tid ensam. Det var då jag fick för mig att läsa en bok på min fritid och inte bara i skolan. Jag köpte boken "Räcker det om jag älskar dig?" av Katarina von Bredow.  Boken var fullspäckad av tonårsproblem och värre än så. Det var nån slags befrielse att få grotta ner sig i nån annans problem en stund. Att kliva in i en värld där det inte var jag som hade det jobbigt. När jag läst ut boken var jag tvungen att köpa en till. Det blev som en drog. Genom att läsa om andra tonåringars problem och brustna hjärtan så tog det bort smärtan som jag kände. Jag visste ju egentligen att det var fiktion, men det blev som verkligt ändå. Jag blev kompis med karaktärerna i böckerna och helt plötsligt var jag inte ensam längre.  

I julklapp det året fick jag en stor låda med massa böcker i. Bland annat fler av Katarina von Bredows. Jag läste ut dom på kort tid och läste sedan om dom igen. Men efter nåt år så växte jag och Bredow ifrån varandra och jag testade på att läsa böcker som inte handlade om tjejer som var experter på att rodna, halvsyskon som va kära i varandra  eller att vara knappt lovlig. Ibland händer det att kärleken för något eller någon vissnar men oftast så hittar man den i nånting annat istället. Jag fann den i "Vindens skugga" skriven av Carlos Ruiz Zafon, som idag fortfarande är den bästa boken jag någonsin läst.

I vissa fall hittar man tillbaka till det gamla och kärleken blommar på nytt. För inte alls så länge sedan läste jag om Katarina von Bredows bok, "Syskonkärlek" och jag läste den inte alls som jag gjorde när jag var 14. Att läsa om en bok från tonårstiden kan öppna låsta dörrar och man blir som nykär igen. 

 

---

 

Av Joséphine Hamdahl skrivet den 14 Oktober 2013