1

Stockholm, jag tar in dig

Jag tar in dig med alla mina sinnen. Jag känner dig, jag smakar dig, jag doftar dig, jag hör dig och jag ser dig.
 
Jag gick från Söder till Kungsholmen och jag tog in dig med alla mina fem sinnen. Jag kände utan att tänka. Jag tänkte inte på alla män/killar(pojkar) som fuckad upp mig, jag tänkte inte på min dåliga ekonomi, jag tänkte inte på framtiden, jag tänkte inte på mina bleka ben som lyste upp i mörkret. Jag gick och jag såg.
Stockholm, du är det vackraste jag vet. Dina ljud, dina vyer, dina dofter, dig. 
 
Jag föredrar att vara ensam med dig. Du och jag på tu man hand. Det är lättare att lära känna varandra då. Inga distraktioner. 
Varje gång jag åker ifrån dig, hem till mig, så slocknar något i mig. Allt blir trögare och inget är någonsin så levande som när jag är med dig. 
 
Att promenera vid Norrmälarstrand är en magisk upplevelse och ljudet av skvalpande vatten fyller mig, det ger mig nästan en kallsup. En såndar bra kallsup som får en att inse att man faktiskt lever och vill fortsätta med det. Men att promenera vid Norrmälarstrand med Stadshuset i ryggen är alltid lite mörkare än med Rålambshovsparken i ryggen. Jag tar omvägar för att inte gå miste om allt du har att erbjuda. Jag får skavsår och svullna fötter för att du är det vackraste jag vet.
 
Hur kan en stad göra såhär med en? 
 
Denna natt kommer jag inte förlöjliga något av det jag skrivit. Den här texten är värd att få vara allvarlig. Det är alla kärleksförklaringar.
 
Jag kommer även att inbjuda mig själv till klyschornas värld.
 
Stockholm i mitt hjärta <3
 
 
 
1

Skälby inte där jag vill va men där jag hör hemma

Nu har jag snart varit i Stockholm i två veckor. Planerna om att göra den här bloggen värd att läsa stupaden en aning när jag fick jobb.
 
Klockan är två på natten och jag kom ganska nyligen hem från just jobbet. Det blir sent när diskmaskinen inte vill sammarbeta.
Det blev sent igår också men då var det att folk aldrig ville sluta beställa mat och alkohol. Blir människorna på Gärdet aldrig mätta? 
 
Efter att ha bott för länge i en annan stad så hade jag helt glömt bort hur kollektivtrafiken fungerar. Så mitt minne ville inte berätta för mig att tunnelbanan slutar gå efter en viss tid på dygnet en vardagsnatt. Det fick alltså bli nattbussen hem igårnatt. Jag klev av vid Växthusvägen, en hållplats jag inte gått av vid på flera år. Jag promenerade den vägen som jag brukade gå när jag gick hem från kompisar när jag var liten. En väg som då var lång, mörk och ganska läskig. Jag kommer ihåg vissa hörn och buskar som jag alltid trodde att någon skulle gömma sig bakom eller i, och hoppa fram ifrån o ta mig. 
Igår var vägen kort, ljus och inte alls så läskig. Den tog mig tillbaka och fast jag alltid velat komma bort ifrån Skälby, den lilla fjuttförorten, så var det ganska skönt att komma tillbaka.
 
Idag gick jag en annan väg. En väg som fortfarande är läskig och som fortfarande har buskar som man går lite extra snabbt förbi. Idag kom det faktiskt något som skämde mig från busken. Men som tur var så skrämde jag nog den lika mycket med.
 
Jag hoppas du får en skön sömn lilla Grävling.
 
1

I only fuck you when it's half past five

 
 
Hej alla barn nu blir det... jävligt privat
 
I en tid nu har jag lagt ner min energi och tid på fel saker, på fel sak, på fel människa. Jag har sagt länge att
"Nä nu sablar får det vara nog!" 
Men jag har alltid förlåtit och gått tillbaka. Det är nu på senare tid som jag faktiskt förstått att det inte går att förlåta och att det inte ger mig något. Det enda jag får ut av det är ett stort jävla svart hål som förut var fyllt av sorg. Nu är det jävla hålet bara fyllt av ilska. Det var länge sen jag ville slå nån.
 
The Weeknd har skrivit en jävligt bra låt som heter The Hills. Refrängen är ungefär så som jag kan tänka mig att människan som fyllt mitt hål med ilska har tänkt. 
 
Låten är fantastisk och fast det är lite knasigt så älskar jag den och jag älskar texten. Ja men det är ju exakt så det är i många fall. Inte från min sida men ändå. Det hjälper mig att förstå och det är jävligt härligt att ha den högt i hörlurarna, stå framför spegeln, mima med och sen skrika på slutet. Det är så jag läker. Genom att skrika. 
 
Snart åker jag hem till Stockholm. Ett annat slags plåster som också lindrar töntiga sår som kärlekens köttsår.
 
I only call you when it's half past five
The only time that I'll be by your side
I only love it when you touch me, not feel me
When I'm fucked up, that's the real me
When I'm fucked up, that's the real me, yeah
I only fuck you when it's half past five
The only time I'd ever call you mine
I only love it when you touch me, not feel me
When I'm fucked up, that's the real me
When I'm fucked up, that's the real me, babe
 

Ganska exakt så.
 
Förresten, jag har fått jobb
 
 
 
Du kan ändå inte få bättre än mig.