1

Malmö

Nu har jag flyttat!
Sov första natten här i fina Malmö. 
Pappa och jag kom fram vid ett-tiden igår och då vare lite som skulle fixas i rummet. Sen drog vi till Ikea och köpte lite mer prylar och efter det så begav vi oss mot Ica maxi och köpte det viktigaste i ett hushåll. Mat!
Och lite andra tråkiga men nödvändiga prylar.
Sen visade pappa mig lite av staden. Förstod inte så jättemycket av hur man hittar men det ska nog lösa sig. Jag fattr i alla fall hur man tar sig till skolan och in till stan. Det tar typ 3-5 minuter att cykla till skolan och 10 min att cykla in till stan. Det känns jävligt bra! Bor precis vid vattnet och det är väldigt lugnt här, men bor ändå så nära stan. Underbart är det! Det som kunde ha varit bättre är la vädret men annars äre perfa i Skåneland alltså!
 
Längtar lite till måndag, men är samtidigt skitskraj! Jag hoppas verkligen att jag kommer gå med nån skön person i alla fall.
 
 
Saknar mina bubbar
 
mitt nya rum! Nu är det lite hemtrevligare men inte hunnit ta nån bild än.
 
första frukosten i Malmö!
0

Ett brev till dig som vill läsa

Jag såg just en dokumentär på 2:an om hur porr påverkar kvinnor/flickor. I en stor del av dokumentären så fick man följa med en 13 årig flicka. Det var inte det att hon ville bli porrskådis eller något sådant. Men att vara sexig blev så himla viktigt en bit in i filmen. 
När jag satt framför tv:n och tittade, så skakade jag på huvudet och tänkte "Lilla gumman då, så ung och så dum"
Men jag har ju själv varit där. Jag hade dock aldrig sånna klänningar som hon satt på sig offentligt. Jag gjorde allt i smyg. Och jag var väl nåt år äldre än vad hon va. Men vad spelar det för roll?
 
Jag tror att många tjejer från min generation varit där. Man vill vara sexig och man har så fruktansvärt bråttom med att bli vuxen. Sex blir viktigt och precis ALLA har "gjort det" förutom du. DU måste få det överstökat för att inte vara ensam kvar. Sen visade det sig att ALLA inte hade "gjort det" och att du gjort det med någon du inte känner, bara för att göra det. Istället för att vänta. Vänta tills du träffat någon som du faktiskt känner dig så avslappnad med så du till och med kan njuta. Du har förnedrat dig själv och inte respekterat din kropp genom att skicka nakenbilder av dig själv bara för att få lite uppmärksamhet. För att få höra att du är snygg när du själv tycker att du ser ut som stryk, ger dig värsta kicken. Komplimangerna blir som knark och du fastnar, blir beroende och måste ha mer. Men efter ett tag räcker det inte med en bh-bild och en mun som plutar mot kameran. 
När personen på andra sidan skärmen tröttnat på dina stringtrosor, som var så otroligt pinsamma att köpa, så måste du ta nästa steg för att få din drog. "Ta av dig trosorna" läser du på skärmen. Du får en klump i magen och känner direkt att det är fel. Men du är ju beroende så du gör det ändå. Allt för kicken. Allt för några sekunder av lycka som egentligen är begraven i ensamhet och okunskap. 
 
Jag har aldig varit beroende av en drog förutom cigaretter. Men fan va jag har knarkat. Knarkat uppmärksamhet. Och av fel sort. 
 
Varför gör vi såhär? Jag tror faktiskt inte eller jag vet att mina föräldrar aldrig höll på så här. Det fanns väl annat dumt som de gjorde. Men nu pratar jag om självrespekten. Den fanns nog på ett annat sätt förut. 
Internet fanns ju inte när de var tonåringar. Hur skulle de kunna skicka sådana bilder och vart skulle de få idén ifrån? 
Jag hoppas att internet-hysterin försvinner om ett tag. Så att mina barn slipper persen. Slipper skammen. Jag hoppas även att de slipper alla sjuka ideal.
Men hur mycket man än vill skydda de man älskar från att göra misstag så är det nästan omöjligt. Det enda man kan göra är att informera och finnas där. 
 
När mina föräldrar kom på mig mitt i mitt missbruk så skämdes jag ögonen ur mig. Jag var så arg och förbannad på att de tog mitt knark ifrån mig. Jag trodde i alla fall att jag var arg på dem. Men i själva verket så var jag ju arg på mig själv. Jag skämdes som sagt och berättade inte för många om vad som hade hänt.
Varför skriver jag om det på min blogg nu då? Ja, för det första är det knappt någon som läser min blogg. Men om det nu är någon vilsen själ som skulle råka se det här så vill jag att du ska veta att du inte är ensam.
 
Vi är alla vilsna ibland. Men med hjälp från dem du litar på och dem du älskar så finns balansen där för dig att hitta. Det är alltid lite vingligt i början, men med koncentration och en rak rygg så brukar man kunna ta sig över linan. Kan hända att du ramlar, men då är det bara upp igen som gäller. 
Våga att prata och våga berätta. Det finns alltid någon som vill lyssna. 
 
 
Kram du vilsna själ. Kram vilsna Jossan. 
 
  
 
1

Det är ju för mycket.

Var en underbar helg på bubbes landställe. Åt massor av kräftor, blev packad o badade topless i bubbeboolen. (Bubbepool inte bubbelpool)
Lite tråkigt avslut då penisvarelser ännu en gång visade sig tänka med sina könsorgan. Men men! Vem bryr sig?! Jag sticker ju till Malmö om 3 dagar
 
 
 
Har börjat packa lite. Går sådär. Vafan ska jag ha med mig liksom?! Kan ju inte ta med mig allt då jag lätt inte kommer få plats själv i rummet då. Jag löser nog det där vetni. Blir nog jättebra. Imorgon kommer ju Adrian hit. Vi ska ju fika. Eller jag ska fika o han ska dricka vatten. Han äter ju inte nåt som är gott. Han tränar ju o grejer. Det är ju för mycket.
 
Bubbarna är ju för runda! Små uttrar!
 
Jag är ju också en liten utter
eat cry masturbate
 
P.s.
Ni får stå ut med att jag missbrukar "ju". Svårt att ta sig ur när man varit med bubbarna