1

Stockholm, jag tar in dig

Jag tar in dig med alla mina sinnen. Jag känner dig, jag smakar dig, jag doftar dig, jag hör dig och jag ser dig.
 
Jag gick från Söder till Kungsholmen och jag tog in dig med alla mina fem sinnen. Jag kände utan att tänka. Jag tänkte inte på alla män/killar(pojkar) som fuckad upp mig, jag tänkte inte på min dåliga ekonomi, jag tänkte inte på framtiden, jag tänkte inte på mina bleka ben som lyste upp i mörkret. Jag gick och jag såg.
Stockholm, du är det vackraste jag vet. Dina ljud, dina vyer, dina dofter, dig. 
 
Jag föredrar att vara ensam med dig. Du och jag på tu man hand. Det är lättare att lära känna varandra då. Inga distraktioner. 
Varje gång jag åker ifrån dig, hem till mig, så slocknar något i mig. Allt blir trögare och inget är någonsin så levande som när jag är med dig. 
 
Att promenera vid Norrmälarstrand är en magisk upplevelse och ljudet av skvalpande vatten fyller mig, det ger mig nästan en kallsup. En såndar bra kallsup som får en att inse att man faktiskt lever och vill fortsätta med det. Men att promenera vid Norrmälarstrand med Stadshuset i ryggen är alltid lite mörkare än med Rålambshovsparken i ryggen. Jag tar omvägar för att inte gå miste om allt du har att erbjuda. Jag får skavsår och svullna fötter för att du är det vackraste jag vet.
 
Hur kan en stad göra såhär med en? 
 
Denna natt kommer jag inte förlöjliga något av det jag skrivit. Den här texten är värd att få vara allvarlig. Det är alla kärleksförklaringar.
 
Jag kommer även att inbjuda mig själv till klyschornas värld.
 
Stockholm i mitt hjärta <3
 
 
 
1

Skälby inte där jag vill va men där jag hör hemma

Nu har jag snart varit i Stockholm i två veckor. Planerna om att göra den här bloggen värd att läsa stupaden en aning när jag fick jobb.
 
Klockan är två på natten och jag kom ganska nyligen hem från just jobbet. Det blir sent när diskmaskinen inte vill sammarbeta.
Det blev sent igår också men då var det att folk aldrig ville sluta beställa mat och alkohol. Blir människorna på Gärdet aldrig mätta? 
 
Efter att ha bott för länge i en annan stad så hade jag helt glömt bort hur kollektivtrafiken fungerar. Så mitt minne ville inte berätta för mig att tunnelbanan slutar gå efter en viss tid på dygnet en vardagsnatt. Det fick alltså bli nattbussen hem igårnatt. Jag klev av vid Växthusvägen, en hållplats jag inte gått av vid på flera år. Jag promenerade den vägen som jag brukade gå när jag gick hem från kompisar när jag var liten. En väg som då var lång, mörk och ganska läskig. Jag kommer ihåg vissa hörn och buskar som jag alltid trodde att någon skulle gömma sig bakom eller i, och hoppa fram ifrån o ta mig. 
Igår var vägen kort, ljus och inte alls så läskig. Den tog mig tillbaka och fast jag alltid velat komma bort ifrån Skälby, den lilla fjuttförorten, så var det ganska skönt att komma tillbaka.
 
Idag gick jag en annan väg. En väg som fortfarande är läskig och som fortfarande har buskar som man går lite extra snabbt förbi. Idag kom det faktiskt något som skämde mig från busken. Men som tur var så skrämde jag nog den lika mycket med.
 
Jag hoppas du får en skön sömn lilla Grävling.