Lejonmyggan

Nu har jag snart varit i Stockholm i två veckor. Planerna om att göra den här bloggen värd att läsa stupaden en aning när jag fick jobb.

 

Klockan är två på natten och jag kom ganska nyligen hem från just jobbet. Det blir sent när diskmaskinen inte vill sammarbeta.

Det blev sent igår också men då var det att folk aldrig ville sluta beställa mat och alkohol. Blir människorna på Gärdet aldrig mätta? 

 

Efter att ha bott för länge i en annan stad så hade jag helt glömt bort hur kollektivtrafiken fungerar. Så mitt minne ville inte berätta för mig att tunnelbanan slutar gå efter en viss tid på dygnet en vardagsnatt. Det fick alltså bli nattbussen hem igårnatt. Jag klev av vid Växthusvägen, en hållplats jag inte gått av vid på flera år. Jag promenerade den vägen som jag brukade gå när jag gick hem från kompisar när jag var liten. En väg som då var lång, mörk och ganska läskig. Jag kommer ihåg vissa hörn och buskar som jag alltid trodde att någon skulle gömma sig bakom eller i, och hoppa fram ifrån o ta mig. 

Igår var vägen kort, ljus och inte alls så läskig. Den tog mig tillbaka och fast jag alltid velat komma bort ifrån Skälby, den lilla fjuttförorten, så var det ganska skönt att komma tillbaka.

 

Idag gick jag en annan väg. En väg som fortfarande är läskig och som fortfarande har buskar som man går lite extra snabbt förbi. Idag kom det faktiskt något som skämde mig från busken. Men som tur var så skrämde jag nog den lika mycket med.

 

Jag hoppas du får en skön sömn lilla Grävling.