Jag ger upp
För en minut sedan insåg jag att jag aldrig kommer bli en kändis inom bloggvärlden. Nu kanske ni gapskrattar och tänker "Ahmen skämtar hon?! Det visste jag första gången jag läste hennes blogg"
Ja men jag är en dagdrömmare och jag har länge varit kåt på hela kändisgrejen. Det vore ju ballt om folk visste vem man va. Meeeeeeeeeeeeeeeeeeen min blogg är ouppdaterad och ointressant. Skitsamma då! Jag får låtsas att jag är känd. Gamlingarna på jobbet känner i alla fall igen mig och de är typ senila. Det ni!
Jahaja... vad gör jag just nu då? Jo jag sitter på landet med min kära mor och kollar fotboll. Det är ju Frankrike - Negeria. HEJA FRANKRIKE! HEJA HEJA HEJA!!!
Vi skulle egentligen åkt till Bullandö idag men vi ställde in pga det eventuella regnet. Det eventuella blev det icke befintliga. Besviken. Då kunde vi ju ha åkt... Aja! Vi ska åka på onsdag istället! Det blir göööött! Ska få åka båt.
På torsdagkväll åker jag hem för att jobba på fredag, sen tillbaka till landet. Storebror fyller ju år.
Innan jag publicerar mina inlägg så läser jag igenom dem lite snabbt för att få nån slags uppfattning om det jag skrivit är begribligt. Jo visst man kanske förstår men hur jävla kul va den texten då? Alltså bu mig!
Förra veckan läste jag ut en bok som heter Alltings början av Karolina Ramqvist. En djävulskt bra bok. När jag läste hennes ord blev jag förbannat sugen på att skriva. Hennes sätt att uttrycka sig är så som jag drömmer om att kunna uttrycka mig. Jag vill kunna vara så rakt på sak och framstå (och antagligen vara) så intelligent och påläst. Men ska jag framstå som påläst så måste jag väl kanske även vara det. Jag är otroligt slarvig när det kommer till att läsa nyheter och försäkra mig om mina källor. Varför är jag så lat när jag vill vara så driven?
Det ska jag tänka på sen. Nu ska jag svepa min Cuba libre.
Fred ut
