4 gnälliga år
Ja, för fyra år sedan så började jag skriva ner min skit här. Eller för drygt 4 år sedan. Missade datumet men inget är för sent för att ta igen. Typ.
Det är ju otroligt kul att gå tillbaka i tiden o läsa hur galen man va. Man har ju förändrats en del. Den förändringen som jag är väldigt stolt över är att jag inte hänger mitt liv på förhållanden längre.
Efter varje uppbrott från olika pojkvänner så har jag blivit som desperat och helt ärligt lite galen. Typ som att livet tar slut om man inte har pojkvän. Idag tycker jag att det är lite tvärt om. Att ha en partner är inget jag riktigt längtar efter. I så fall saknar jag mer att ha en katt i livet. Det är typ den kärleken man behöver. Plus att det kan kännas bra om man har familj o vänner, vilket jag har. Så det känns ju bra.
Det verkar även som att jag har bättre kontroll på mina inre röster nu förtiden. De existerar ju fortfarande såklart, men de ballar inte ur så som de kunde göra för typ 2 år sedan.
Jag skulle vilja säga att det är skönt att vara mindre desperat. Mindre gnällig kanske jag inte är. Mitt liv suger ju alltid mest jämfört med alla andras. Men jag gnäller på andra saker typ. Eller gör jag?
Helt ärligt så är min blogg inte så rolig längre, och man kanske är för gammal för att hålla på med sånt här när man är över 20 år. Men det skiter jag i. Känslan när man får ur sig alla ord som liknar besvärliga gaser, är underbar. Ni vet när man går runt på jobbet eller i skolan hela dagen och har så fruktansvärt ont i magen för att man behöver fisa. Och så kommer man hem innanför dörren o släpper värsta brakaren. Då är det ju så jävla härligt bara. Exakt så känns det när jag får skriva av mig här på min lilla vägg.
Nu vet ni det!
