Lejonmyggan

 

 

Hej alla barn nu blir det... jävligt privat

 

I en tid nu har jag lagt ner min energi och tid på fel saker, på fel sak, på fel människa. Jag har sagt länge att

"Nä nu sablar får det vara nog!" 

Men jag har alltid förlåtit och gått tillbaka. Det är nu på senare tid som jag faktiskt förstått att det inte går att förlåta och att det inte ger mig något. Det enda jag får ut av det är ett stort jävla svart hål som förut var fyllt av sorg. Nu är det jävla hålet bara fyllt av ilska. Det var länge sen jag ville slå nån.

 

The Weeknd har skrivit en jävligt bra låt som heter The Hills. Refrängen är ungefär så som jag kan tänka mig att människan som fyllt mitt hål med ilska har tänkt. 

 

Låten är fantastisk och fast det är lite knasigt så älskar jag den och jag älskar texten. Ja men det är ju exakt så det är i många fall. Inte från min sida men ändå. Det hjälper mig att förstå och det är jävligt härligt att ha den högt i hörlurarna, stå framför spegeln, mima med och sen skrika på slutet. Det är så jag läker. Genom att skrika. 

 

Snart åker jag hem till Stockholm. Ett annat slags plåster som också lindrar töntiga sår som kärlekens köttsår.

 

Ganska exakt så.

 

Förresten, jag har fått jobb