0 Heart It

Metal i tv-soffan

Satt precis och tittade på fredagens avsnitt av Skavlan. Jag är så otroligt nöjd med svt's tablå under hösten, och snart börjar väl På spåret också <3 
Jag blev i alla fall väldigt glad över att en av gästerna var Anders Fridén från In Flames. Det är så skönt att Metal är välkommen i den skadinaviska kulturella världen. Metal ses inte längre som en skrikig genre till för tjuriga tonåringar med lustig klädstil. När jag var i mina tonår och bara lyssnade på sån här musik så ville jag inte andra skulle förstå. Det var vi mot världen. Men ändå blev man förbannad när folk ifrågasatte. Motsägelsefullt ja. Man var ju lite knäpp på den tiden (är jag fortfarande). Jag vet egentligen inte varför jag blir så lycklig av att den musik jag gillar är kulturellt accepterad. Det kan vara för att jag är fascinerad av den lite snobbigare världen och på alltid velat vara en del av den. Blir jag det automatiskt genom att gilla accepterad musik? Fan nu blev det ju krångligt.
Och är det fult av mig att erkänna att en dröm är att bli en kultur-snobb. Man ska ju avsky kultur-snobbar egentligen. De kan göra mig flyförbannad men jag vet inte om ilskan kommer ifrån att jag blir irriterad på dem eller om jag bara är avundsjuk.
Stor del av min ilska kommer från avundsjuka. 
 
Det här inlägget ballade ur totalt. Vart ville jag komma egentligen? Jag har ingen aning längre. Men det var gött med lite go musik på Svt i alla fall! Tack