Lejonmyggan

Jag läste precis en artikel skriven av den fantastiska författaren Jonas Hassen Khemiri med rubriken Bästa Beatrice Ask. Artikeln är som ett brev till våran justitieminister, där Jonas kommer med förslaget att de två ska byta skinn. Byta kroppar och upplevelser. För hur annars ska lilla Beatrice förstå att det inte är så kul att bli leggad på offentlig plats bara för att man har mörkt hår och mörka ögon? Hon är ju blond och blåögd. Kan ju inte vara lätt för henne då att inse smärtan. För att tänka logiskt är ju bara asjobbigt.

 

Och det är väl klart att svenskar måste få ha fördomar, för de är ju så generösa o släpper in en massa folk i detta pyttelilla land. Svenska folket = generösa! Vi välkomnar flyktingar med öppna armar! Hej! Välkomna! Vill ni ha kaffe o bulle?

 

Nej.

 

Jag hade tur. Jag hade tur som föddes av en fransk mamma vars mamma var ljus o pappa var mörk. För nu har ju jag en mamma som är lite halvljus och en pappa som är väldigt ljus. Så då blir ju jag också ljus. Glädjen med utveckling alltså (Y) Fast håret blev ju inte så ljust.... Men det spelar ingen roll! För min hy är ljus och jag har blåa ögon! Jag skulle lika gärna kunna ha släktingar från England, Tyskland eller ja... Frankrike.

För det är ju fina länder! I de länderna händer det väl inga brott? Neeeej! Inga krig heller såklart!

 

Jag kommer aldrig att råka ut för Reva. Och det gör mig förbannad. Missförstå mig rätt. Varför ska jag inte bli misstänkt bara för att jag är ljus och har blåa ögon?!

Eller rättare sagt, varför ska någon bli misstänkt bara för att personen är mörk och har bruna ögon?

 

Jag vet inte om min text är läsbar eller om man ens förstår den. Men förstå att jag är arg. Förstå att Beatrice Ask gör mig förbannad när hon säger

 

Min stora fråga är,

När ska allt detta ta slut? När kan vi alla bara kalla oss för människor? När blir vi en färgblind värld som inte har något emot att hjälpa varandra?

Det kanske blev några stora frågor. Men jag vill ha minst ett svar på en fråga. Och vad kan vi göra?